Hur man pratar om mobbning utan att det förvärras
Mobbningssamtal kan gå fel på två vanliga sätt.
Vi kanske får panik och ställer för många frågor. Eller så kanske vi tona ner det och går vidare.
Ett lugnare tillvägagångssätt fungerar bättre. Det hjälper ditt barn att känna sig tryggt. Det hjälper dig också att förstå vad som egentligen händer.
Om mobbning eller utestängning är det största problemet just nu, börja här: mobbningssaga för barn →
Snabbguide (läs detta först)
Börja med lugnt lyssnande.
Ställ enkla frågor.
Undvik skuldbeläggande och långa tal.
Gör en liten säkerhetsplan.
Följ upp med skolan vid behov.
Steg 1 — Börja med säkerhet, inte lösningar
Ditt första mål är säkerhet, inte ett perfekt svar.
Försök med en mening:
“"Tack för att du berättade det för mig."”
“"Jag är här med dig."”
“"Du gjorde rätt som berättade det för mig."”
Undvika:
“"Varför stoppade du det inte?"”
“"Vad gjorde du först?"”
Dessa kan kännas som skuldbeläggande.
Steg 2 — Ställ frågor som inte ökar stressen
Använd korta frågor. Ställ en i taget.
Bra frågor:
“"Vad hände?"”
“"Var hände det?"”
“"Vem var där?"”
“"Hur ofta händer det?"”
“"Känner du dig trygg idag?"”
Frågor att undvika till en början:
“"Varför hatar de dig?"”
“"Vad är det för fel på dem?"”
Dessa skapar rädsla och ilska.
Steg 3 — Validera känslor och namnge sedan beteendet
Barn behöver få sina känslor uppmärksammade innan de kan planera.
Försök:
“"Det låter sårande."”
“"Det är rimligt att du känner dig upprörd."”
Sedan namnge det:“"Att bli retad är inte okej."”
“"Att bli utanför med flit är inte okej."”
Steg 4 — Coacha inte “mer prat” när barnet känner sig osäkert
Många föräldrar säger: “Säg bara åt dem att sluta.”
Det kan fungera ibland, men inte alltid.
Lär ut en enkel sekvens:
Paus (ett andetag)
Säg en lugn gränsmening
Gå till en säkrare plats
Berätta för en vuxen som du litar på
En gränsmeningssats räcker:
“"Sluta. Jag gillar inte det."”
“"Nej. Jag spelar inte det här spelet."”
Om barnet känner sig otryggt är det bästa nästa steget att flytta sig bort och berätta för en vuxen.
Steg 5 — Gör en "liten plan" för nästa dag
En plan minskar ångest.
Välj en plan som passar ditt barn:
Promenera med en kompis.
Stanna nära en vuxen på rasten.
Välj en aktivitet i mindre grupp.
Kom överens om en person att berätta för i skolan.
Skriv ner planen på en rad:
“"Om det händer går jag till ___ och berättar för ___."”
Steg 6 — Prata med skolan när det upprepas, är osäkert eller eskalerar
Kontakta skolan snarast om:
Det händer många gånger.
Det finns hot eller fysisk skada.
Ditt barn känner sig otryggt.
Onlinemeddelanden är inblandade.
Håll det enkelt:
Vad som hände.
När och var.
Vad du vill ha härnäst (en säkerhetsplan, handledning, uppföljning).
Vad man inte ska göra (vanliga misstag)
Tvinga inte ditt barn att "lösa det själv".“
Konfrontera inte det andra barnet direkt vid hämtning.
Ge inga stora löften som du inte kan kontrollera.
Kräv inte varje detalj i ett enda samtal.
Använd en berättelse för att öva lugna ord och säkra val
Berättelser hjälper barn att öva på ett säkert sätt.
De ger dig också ett gemensamt språk.
Utforska sidan om mobbningsämne ->
Skapa din bok ->
Relaterat stöd:
Ämnesida om vänlighet och empati (vänskapsfärdigheter)
Ämnesida om förtroende och potential (återuppbygga självförtroendet)
Utforska fler berättelseböcker om färdigheter och utmaningar:
Vanliga frågor
F1: Vad händer om mitt barn vägrar att prata?
Börja med små öppningar. Försök: “Var det lätt eller svårt idag?” Eller prata om hjälten i en berättelse först. Håll det kort.
F2: Vad händer om det är mitt barn som är ovänligt?
Behåll lugnet. Fokusera på att reparera. Fråga: “Vad hände innan det?” “Hur kan vi laga det?” Lär ut vänligare val och vuxenstöd.
F3: Hur ofta bör jag följa upp?
Korta avstämningar fungerar. En fråga per dag räcker. Håll det förutsägbart.
